Mina upplevelser under tre dagar av auskultation.

Mina upplevelser under tre dagar av auskultation.

Jag gjorde min auskultation på den skola som jag gick årskurs 4 - 9 som elev under min egen uppväxt. Det var en alldeles speciell känsla att återse gamla skolan efter 29(!) år.

Skolan är en landsbygdsskola med 110 elever från förskoleåldern till årskurs 6 i västra Sverige. Jag var i årskurs 4 som är en klass med 15 elever, 9 pojkar och 6 flickor. Först fick jag presentera mig för klassen och prata kort om min auskultation och svara på elevernas frågor. Jag berättade också om att inga namn skulle berättas för någon, utan att det skulle bli lite hemligt. Det tyckte barnen lät spännande.

I klassrummet fick jag se många olika lärsituationer, som det var intressant att knyta till lärteorier som vi lärt oss. Ett exempel var när klassen skulle ha matematik: Läraren gjorde först en kort genomgång vid tavlan av tre olika sätt att skriva datum på, som eleverna behövde kunna för att jobba med nya kapitlet i matteboken. Sedan delades klassen upp i två grupper. Grupp nummer ett fick sitta kvar i klassrummet, medan den andra gruppen gick till intilliggande klassrum för att prova på nytt material för problemlösning i matematik. Tänket kring problemlösning kopplade jag till Deweys tankar kring “learning by doing” och “inquiry”. Dewey menar att problemlösning är bra sätt att lära ut saker på om de har praktisk anknytning till elevernas verklighet och kunskaper.

Jag lade speciellt märke till en elev som gjorde om samma övning flera gånger och inte ville prova något nytt efter att eleven löst en enklare uppgift om klockan trots uppmaning från läraren. Jag kopplade detta till Carol Dweck och hennes film om “fixed mindset” och “growth mindset” som vi sett under kursen. Läraren hade tidigare uppfattat samma beteende hos eleven. Vi hade ett samtal om kraften i att prata om “inte än” och genom att uppmuntra elevens fokus och uthållighet istället för prestationen på den lätta övningen kunna förändra tankesättet hos eleven i framtiden.

Figur 1. Att hitta lösningar i skolan.

Vad tycker ni om Dwecks tankar om kraften i “inte än”?

Vänligen Fredrik Olsson

Språkets värde

Mina tre dagar av observation gjorde jag i en åk 2 på en skola som är alldeles nybyggd mitt i stan. Årskursen bestod av 50 elever uppdelade i två klasser. Skolan har bara varit verksam den här terminen och lärarna i lärarlaget för åk 2 hade precis börjat komma in i att strukturera upp rutiner i klasserna, vilket kunde vara svårt då vissa elever som tidigare haft en resurs av olika anledningar nu inte längre fick tillgång till det. 10 minuter innan första lektionen ska börja så låser läraren upp klassrummet och sätter på lugn musik, tonar ner belysningen och sätter på vackra harmoniska bilder på projektorn/vita tavlan. Detta lugnade ner eleverna från det tidigare stimmet i kapprummet, och jag märker att detta har blivit en betingad effekt (Säljö, 2012).

En av eleverna var ny inom svensk skola och hade det kämpigt i samtliga ämnen, utom matte, det var hon trygg med. Varför? Dels för att hon var bra på matte, men det gick upp för mig att det fanns en annan anledning. Matte är ett språk, ett kulturellt redskap som är desamma vart i världen du än befinner dig, en internationell arena. 12+12 är 24 oavsett vart du än är. I matte hade eleven näst intill samma förutsättningar som de övriga i klassen. Var det ett tal som innehöll text och beskrivning så var vännerna bra på att på deras eget sätt hjälpa till, de har ett eget sätt att förklara och beskriva som kan vara lättare för ett annat barn att förstå. Barn behöver inte dela samma språk för att leka ihop för leken kan bli de språk de delar. Dom har sitt eget underbara sätt att kommunicera på. Genom den proximala utvecklingszonen kunde klasskamraterna samt läraren hjälpa sin eleven att ta sig igenom talet med text när det var kämpigt (Hwang , Nilsson 2017).

Jag såg under mina dagar på en stor, ännu ganska ostrukturerad skola, många fina stunder av samspel mellan elever trots språkskillnader, så jag undrar hur ni ser på språket som ett av de viktigaste kulturella redskapen. Är det möjligt att det i barnens samspel inte är så? 

/ Amelie

Pirrigt i magen...

Sedan jag började på lärarutbildningen har jag känt att jag ligger efter de flesta i erfarenhet. Alla verkar ha massor av erfarenhet av läraryrket som vikarier och resurser och själva utbildningen är liksom bara det sista för att de ska få fasta anställningar. Själv har jag ingen erfarenhet alls (mer än som ridlärare, men det är ju inte riktigt samma sak). Så när jag nu skulle ut på auskultationen var det faktiskt väldigt pirrigt i magen!

Jag hamnade i en liten klass, bara 16 barn, utanför stan. Det var mysigt med stor och varierad skolgård. Att säsongens första snö kom i anslutning till auskultationen gav lite extra knorr på det hela. I vanliga fall är det tydligen den populära leken King som gäller på rasterna men nu var rutorna översnöade så det blev snögubbar och snöbollskrig istället. Härligt att se barnen rasa runt i snön!

I klassrummet var det väldigt lugnt. Jag blev verkligen imponerad då jag hört så mycket om hur vilt det är i skolan i dagens läge. Första dagen njöt jag bara av att se dessa uppmärksamma elever och hur dagen rullade på med fasta rutiner.

Andra dagen började jag tänka. Vad är det som händer här? Barnen svarade på alla frågor, men utan att tänka. Var svaret fel fick de ändå beröm för ”man har inte misslyckats om man försöker”. Sedan tog läraren vid och lotsade till rätt svar. Varje gång. Jag satt och såg en hel klass som inte tänkte alls! Ämnena avlöste varandra med en rasande fart och lektionerna var korta, ”anpassade till de som inte kan koncentrera sig så länge”. Barnen hann inte jobba själva efter genomgångarna så de fick aldrig försöka ordentligt eller bli klara med något. Följden blev ett berg med läxor som de inte var så nöjda med. Men rutinerna satt stenhårt så uppförandet var perfekt.

Tredje dagen var det 2 olika vikarier som inte höll på rutinerna. Barnen levde upp och det kom äntligen skratt! Men de var helt bortkomna när de skulle jobba själva och jag fick vara med och gå runt och hjälpa till, det var kaos!

Så nu frågar jag mig själv, och er;

Är uppförande så viktigt att det ska gå ut över kunskapsinlärningen eller kan man hitta en balans, och i så fall hur?

Reflektion från en landsbygdsskola

Skolan som jag auskulterade vid ligger i ett litet samhälle på landsbygden med ca 60 elever 

i åk 3-6. Jag fick under dessa tre dagar följa 14 stycken femteklassare. Läraren hade en tydlig

struktur i lektionerna. Eleverna verkade veta vad som gällde och även om någon ibland satt 

på sin bänk eller en av dem även låg på golvet vid ett tillfälle så störde detta inte ordningen eller

lektionen i övrigt och eleverna hade fortfarande fokus på det som skulle göras.

Det var intressant att höra hur de stöttade varandra i lärandet när de tex förhörde varandra på

engelska glosor eller pratade om hur mycket kranvatten de förbrukade under ett dygn. Jag 

berättade för läraren att jag upplevde att de verkade ha ett fint sätt mot varandra både i 

klassrummet och på rasterna. Hon berättade då att hon hade lagt ner mycket tid under det 

förra läsåret för att skapa det klimat som rådde idag. De hade haft stora problem i klassen. 

För att nå dit de var idag så hade elevhälsan hjälpt till med att hålla i tjej- och killgrupper, 

läraren hade fått lägga fokus på grupp- och samarbetsövningar där alla behövde vara delaktiga

för att klara uppgifterna. I boken “Perspektiv på lärande” så kan man läsa att det är precis det 

som Dewey förespråkar. Eleverna behöver samarbeta och kommunicera för att skapa det 

verkliga lärandet. Vygotskij menar också att lärande till stor del sker genom andra och att vi då 

lär oss vilka redskap, tex hur språket och bilder, kan användas i olika sammanhang.

Även idrotten hade utökats till två 60-minuterspass och två 30-minuterspass i veckan. 

Effekterna lärarna märkte av detta var att eleverna kunde koncentrera sig längre stunder och 

blev inte lika trötta. Enligt “Synligt lärande” så menar Hattie att fysisk träning har måttliga men 

ändå positiva effekter på koncentrationsförmåga, minne och beteende i klassrummet.

Långsiktigt och målmedvetet arbete med att skapa en bra lärandemiljö i denna klass hade 

uppenbarligen lönat sig och känslan av gemenskap, solidaritet och respekt mot närmiljön var 

tydlig på hela skolan.

Har ni liknande erfarenheter? Dela gärna era reflektioner i kommentarerna!

/Sara        

Reflektion från auskultation

Under min auskultation såg jag barn som vågar säga sin mening och lyssna på vad andra säger. På skolan jag var på så hade det jobbats mycket på att eleverna ska vara med och bestämma och man hade jobbat fram gemensamma regler på hur man var i klassrummet och på rasten mot varandra var, hur och när man bar keps. Keps beslutet var emot en del lärares önskan. Men eftersom det var ett demokratiskt beslut fick lärarna acceptera beslutet och verka för att regeln gäller. Reglerna satt tydligt uppsatta i alla klassrum och synligt ute på skolgården. Alla barn har rätt att göra sin röst hörd och bli lyssnade på. ( Barnkonventionen). Under en so lektion såg eleverna serien ”Geografens testamente de höga fjällen” Filmen visade en scen om samer och vad deras liv innebar. Läraren berättade sedan mer om samernas liv och historia och hur de har förtryckts i Sverige. Detta fick barnen att bli upprörda och ville veta mer. Barnen sa att alla människor är lika mycket värda och allas åsikt är viktig när beslut fattas. Samernas perspektiv ska tas upp enligt Lgr 11 i det centrala innehållet för årskurs 4-6.

Hur viktigt är det att alla barn och vuxna följer de gemensamma regler som röstats fram?

Appropriering i vardagligt arbete i skolan. Det var dags att tända det första adventsljuset till helgen så pratade man om att det ser olika ut hemma hos alla elever i klassen vad gäller traditioner runt jul. Eftersom många i klassen kom från olika kulturella bakgrunder så hade många frågor om julen och traditionen med första advent. Här får vi se vad Dewey pratar om i det sociokulturella begreppet att vår kulturella bakgrund speglar sig i vårt lärande i Lärande skola bildning (Säljö s 258-259)

Tror ni att den kulturella bakgrunden har så stort inflytande på hur man lär sig?