Trygghet för alla?

Barnkonventionen är ett viktigt dokument framför allt inom läraryrket för att skapa trygghet för alla barn i skolan. Den försäkrar varje barn rätten till bland annat: yttrandefrihet, utbildning, vila, fritid, lek, rekreation och skydd mot övergrepp. Det bästa för barnen skall alltid vara i fokus. (Barnkonventionen artikel: 3,13,19,28,och 31)

I Morgan Allings självbiografi “Kriget är slut” så får man en inblick i de svåra uppväxtvillkor han hade under sin uppväxt, trots detta gick han de flesta dagar till skolan. Vi tror att han utifrån sin fallenhet till att spexa och utmana sig själv kunde finna glädje och trygghet i skolan när han fick möjlighet att “showa” för sin klass och fick skratt och hejarop som respons. Om man ser med Morgans ögon så tyckte han att det var lättare att komma in i en klass där hierarkin var tydlig än i en klass där det som han beskriver det rådde anarki, Det beror nog på att i en hierarki är det lättare att hitta sin plats medans i en anarki kan man inte smälta in på samma sätt.

Vad kan man göra om man hamnar i den situationen som lärare med en elev som har gått på 8 skolor på 8 år? Räcker det att “se” eleven eller behövs det extra stöd?

Enligt Salamancadeklarationen så är alla barn unika individer som har olika egenskaper, intressen, fallenheter och inlärningsbehov. Med hänsyn till detta så ska alla barns rätt till undervisning och att få förutsättningarna för att uppnå och bibehålla dessa kunskaper uppfyllas.

      

I Indien t.ex, är utbildning en fråga om vilken ekonomisk ställning man har, de fina skolorna är för de rika. Men alla skolor jobbar för att ge barnen trygghet och glädje tillsammans med kunskaper.

http://play.kau.se/media/t/1_svwt1upu

Presentation

 Mitt namn är Fredrik Olsson och jag läser grundlärarprogrammet åk 4-6 via Orust lärcentrum och Karlstad universitet. Jag är en man i mina bästa år med tre underbara barn Daniel 21 år och tvillingarna Linn och Andreas 17 år. Min förväntan är stor på min kommande lärarutbildning, då jag på många av mina jobb fungerat som en lärare och mina kollegor alltid frågade om saker. Det har alltid varit kul att få hjälpa till. I arbetslivet har jag gjort många saker allt ifrån lantbrevbäring och tunnbrödsbakning till städning och telefonförsäljning. Men nu vill jag satsa fullt ut på att bli lärare på riktigt. På fritiden spelar jag bordtennis och läser böcker(!). Nu har jag reedan träffat många härliga människor i utbildningen, så denna resa kommer att bli fantastisk! Fråga gärna om någon undrar något. Vänligen Fredrik :)

Vi är ett gäng glada lärarstudenter som läser på Karlstads universitet men via lärcentra på Orust, i Lidköping och Mariestad. Vi är en skön blandning av åldrar och personligheter, men alla är positiva och nyfikna på livet. Våra förväntningar på kursen är att lära oss många nya saker och att bli bekväma utanför boxen :) Det är alltid intressant att få nya perspektiv på sina egna åsikter och kunna dela erfarenheter med andra lärarstudenter. Vi vill lära av varandra för att kunna bli bra lärare i framtiden. Det är alltid motstånd i hjärnans synapser när vi ska lära mycket nytt på kort tid, men det gör också att vi svetsas samman på ett härligt sätt med många skratt mellan varven.

Mitt namn är Amelie Runstrand och studerar F-3 via lärcentra i Mariestad. Jag är 26 år och har ingen större erfarenhet  av arbete inom grundskolan, endast inom förskolan . Viljan att läsa till lärare har funnits länge men tyvärr prioriterats bort av andra åtaganden i livet! Jag ser på läraryrket som en möjlighet till att ge eleverna en positiv och trygg första upplevelse av av skolan. Utöver studierna är det mina vänner och min lilla familj med sambo, två små döttrar och en hund som tar upp min tid.

Jag heter Sara och läser åk 4-6 via lärcentra i Lidköping. Jag har ingen erfarenhet av att arbeta som lärare men har ändå en daglig inblick i skolan via mina två barn som är 5 och 8 år gamla. Att vilja läsa till lärare är något som växt fram under det senaste året. Många i min släkt är och har varit lärare så det känns som en naturlig väg att gå för mig. Första kursen på lärarutbildningen har hittills varit oerhört rolig och givande så det ska bli spännande att fortsätta utvecklas genom denna kurs.           

Jag heter Sabina Petersons. Jag är äldre än de övriga i gruppen, med andra ord i den åldern där det är självklart att inte fråga om en dams ålder. Mina tidigare erfarenheter av skolan är som elev i många omgångar under olika “tidsepoker” och som mor till två underbara, men härligt envisa, numera vuxna barn. Kan inte tänka mig ett liv utan barn i bilden så jag läser nu till lärare istället för att skaffa fler egna barn.

Mitt namn är Anton Bernspång och läser på lärcentra Lidköping men är från Hjo med inriktning 4-6. Jag är 22 år och har jobbat i skolan i 2 år på några olika skolor. Genom att ha jobbat i skolan under en längre tid så bestämde jag mej för att söka till ett lärarprogram och då började funderandet om var jag skulle läsa och svaret blev så nära hemma som möjligt för att Hjo är den bästa platsen på jorden att bo på. Men valet av inriktning blev av att jag provade att jobba i olika klasser och årskurser och då fattade jag tycke för åldern 4-6 passade mig bäst.