Mina upplevelser under tre dagar av auskultation.
Jag gjorde min auskultation på den skola som jag gick årskurs 4 - 9 som elev under min egen uppväxt. Det var en alldeles speciell känsla att återse gamla skolan efter 29(!) år.
Skolan är en landsbygdsskola med 110 elever från förskoleåldern till årskurs 6 i västra Sverige. Jag var i årskurs 4 som är en klass med 15 elever, 9 pojkar och 6 flickor. Först fick jag presentera mig för klassen och prata kort om min auskultation och svara på elevernas frågor. Jag berättade också om att inga namn skulle berättas för någon, utan att det skulle bli lite hemligt. Det tyckte barnen lät spännande.
I klassrummet fick jag se många olika lärsituationer, som det var intressant att knyta till lärteorier som vi lärt oss. Ett exempel var när klassen skulle ha matematik: Läraren gjorde först en kort genomgång vid tavlan av tre olika sätt att skriva datum på, som eleverna behövde kunna för att jobba med nya kapitlet i matteboken. Sedan delades klassen upp i två grupper. Grupp nummer ett fick sitta kvar i klassrummet, medan den andra gruppen gick till intilliggande klassrum för att prova på nytt material för problemlösning i matematik. Tänket kring problemlösning kopplade jag till Deweys tankar kring “learning by doing” och “inquiry”. Dewey menar att problemlösning är bra sätt att lära ut saker på om de har praktisk anknytning till elevernas verklighet och kunskaper.
Jag lade speciellt märke till en elev som gjorde om samma övning flera gånger och inte ville prova något nytt efter att eleven löst en enklare uppgift om klockan trots uppmaning från läraren. Jag kopplade detta till Carol Dweck och hennes film om “fixed mindset” och “growth mindset” som vi sett under kursen. Läraren hade tidigare uppfattat samma beteende hos eleven. Vi hade ett samtal om kraften i att prata om “inte än” och genom att uppmuntra elevens fokus och uthållighet istället för prestationen på den lätta övningen kunna förändra tankesättet hos eleven i framtiden.
Figur 1. Att hitta lösningar i skolan.
Vad tycker ni om Dwecks tankar om kraften i “inte än”?
Vänligen Fredrik Olsson
Jag var också på auskultation på en skola som jag själv varit elev på för 20 år sedan. Det var spännande att se vad som förändrats men också vad som fanns kvar från en annans tid.
SvaraRaderaSmart drag att presentera uppgiften som hemlig! Barn älskar ju spänning. Intressanta lärandesituationer du har observerat och bra kopplat till de olika perspektiven, bra jobbat!
Angående Carol Dwecks "not yet" är jag övertygad om att man inte ska forcera fram resultat . Att ge eleverna tid, både kortsiktigt och långsiktigt. Inom kognitivismen sägs det att om läraren för tidigt undervisar barnet kan man hindra barnet från att upptäcka kunskap/lärande själv och att förstå det fullt ut. Tänkvärt.
Tack för kommentaren!
RaderaDet är viktigt med feedback, men som du säger om lärandet ligger för långt över barnens nivå så lär de sig inte mycket.
Vad kul att eleverna var nyfikna på vad du skulle göra och ställde frågor om det!
SvaraRaderaVet du varför läraren valde att dela klassen i 2 grupper?
Jag tycker det Dweck säger är väldigt viktigt att ha med sig ut som lärare då vi måste anpassa oss och lägga oss på den nivån som eleverna förstår och även viktigt att påpeka för eleverna att hela tiden kämpa för att de kommer nå målen så småningom det är inte något som behöver hända nu utan det är okej att ta den tid som behövs för de kommer lära sig under tidens gång. Just "not yet" är så viktigt då vi inte kan tvinga fram något utan bara uppmuntra!
Tack Linn!
RaderaViktiga synpunkter om uppmuntran.Klassen delades för att det nya materialet inte fanns i klassuppsättning, utan som ett komplement till vanliga boken. Läraren sa att hen också ville studera de elever som jobbade med detta nya material lite närmare och då valde att dela klassen under olika lektioner. Alla skulle få prova materialet under en tvåveckors period.
Då kändes det motiverat att dela upp klassen i grupper, har sett lärare som delar upp klassen bara för att typ var därför tvungen att fråga då jag var nyfiken! ;)
RaderaAbsolut! Som man frågar får man svar. Det är mycket som händer i skolan bara för att det sitter i väggarna och att man alltid har gjort så.
RaderaBra iakttagelser och intressanta kopplingar du drar. Intressant att få bevis och svar på teorierna vi läser om.
SvaraRaderaTack Viktoria!
RaderaJa det var kul att se att bitarna faller på plats, eller hur? Vad tyckte du om din auskultation?
Spännande att komma tillbaka till en skola som man själv har gått på. Att kunna se på sättet att lära med nya ögon och att koppla det till det vi läst och lärt oss är verkligen spännande och det gör du tydligt här.
SvaraRaderaTack Ingela!
RaderaJa det var kul att återse gamla skolan med alla minnen från förra seklet.
Vänligen Fredrik Olsson
Vad kul att komma tillbaka till sin gamla skola! Och visst är det häftigt att kunna knyta an lärandesituationer med de lärteorier vi har läst om.
SvaraRaderaDwecks "not yet" tankar är ju underbara! Så mycket det skulle underlätta för vissa barn! Hade själv en situation där ett "not yet" verkligen hade behövts för att slippa barnets sorg då hen inte nådde ett E.
Bra inlägg Fredrik!
Tack Johanna!
RaderaJa det behövs flera " not yet" i våra svenska skolor. Dweck har verkligen öppnat mina ögon för ett bra sätt att hjälpa eleverna framåt. Det vill jag också använda en dag ☺️
Häftigt att få komma tillbaka till sin gamla skola, såg det likadant ut som när du gick där?
SvaraRaderaAngående Dwecks tankar kring inte än eller not yet tycker jag är helt fantastiska! Det vet man ju själv, har man ett prov man inte klarar av och får underkänt så blir man super ledsen. Hade man istället fått ett "not yet" så hade man säkert fortfarande blivit ledsen men jag tror absolut att tankesättet hade varit annorlunda.
Tack Christina!
RaderaDet såg helt lika ut nu som då, vilket både var kul och på ett sätt lite sorgligt. Underhållet var lite eftersatt men med minnena tydligt kvar.
Not yet är viktigt och helt klart något att använda i framtiden.
Intressanta observationer, Fredrik! Bra koppling till litteraturen också. Kanske en smula nostalgi också...
SvaraRadera